Vilgothen

Ja, vart ska jag börja?
Börjar väl från att slemproppen släppte.
Den 25 juni(vecka 37+3) så gick jag på toa på kvällen och då kom det massa tjockt grönt slem som var blodblandat. Det fortsatte att komma tills dagen efter. Ringde förlossningen på måndag bara för att höra med dom, då sa dom att det va slemproppen som lossnat och att kroppen håller på att förbereda sig inför förlossningen. Dagarna efter det hade jag mer och mer förvärkar. Men inget regelbundet och så.

Måndagen den 3 juli (vecka 38+4) försov jag mig, hade tvättstuga kl 7 men vaknade 8.40 så jag fick skynda mig och stressa massa med tvätten. Märkte då med att mina tarmar tömmer sig, ja ni fattar ;) hehe, och efter vad jag läst om det blev jag vällite hoppfull men fortsatte iaf som inget. Åkte till psykologen som vanligt och sen så åkte jag en sväng till stan, satt i lugn och ro och åt kulglass.. Hade inte känt av en enda förvärk på hela dagen men ändå kände jag på mig att det var nära, som lugnet före stormen.

Åkte hem och åt lite pasta, man ska ju äta kolhydrater, sen så gör jag inte mkt mer den dagen, går och kollar igenom bb väskan sen så lägger mig i sängen och läser, somnar vid 00 nånting.. Har sammandragningar innan jag somnar men dom gör inte ont alls. Vaknar 00.55 tisdagen den 4 juli(vecka 38+5) av att jag känner att jag håller emot, tänker att oj vad kissnödig jag måste vara. Försöker resa mig men kommer ingenstanns, ligger som en skalbagge på rygg och sprattlar, magen är hård som en sten!!

Till slut lyckas jag iaf komma upp och springer till toan, precis när jag sätter mig, innan jag hinner börja kissa så plumsar det till och i toan ligger en blodklump, sen så komemr det massa rosa slemvatten! Tar papper mellan bennen och sen går jag och hämtar ett par trosor, har köpt bindor färdigt ifall vattnet skulle gå. Tar på mig en och sen så ringer jag till mamma och hör vad hon tror..
Hon tror det är vattnet och det tor jag med men vill inte hoppas för mkt! Känner hela tiden hur det rinner till.

Ringer till Jonny och berättar vad som hänt. Han säger åt mig att komma upp till honom (han bor i huset brevid) jag klär på mig och så sen går jag iväg. Fikar lite och sen kollar jag på en film och han går och lägger sig. Orkar inte kolla färdigt på hela filmen tänker att jag behöver nog sömn ifall det är på gång. Så vid 3 tiden så går jag hem, har haft svaga värkar lite då och då.

Lägger mig och börjar klocka värkarna men dom kommer med 10 minuters mellanrum och gör knappt ont. Somnar vid 4.30 och vaknar igen vid 6.30, kan inte sova mer så jag går upp och äter lite, Jonny kommer upp och kollar läget sen åker han och jobbar, jag säger att det tar nog länge innan det är dags. Har fortfarande inte ringt förlossningen, hade tänkt vänta tills det satte igång själv. Men nu säger folk åt mig att ringa så jag gör så.

Ringer vid 8-9 tiden och dom säger att blodet nog var en teckningsblödning och att jag nog har börjat öppna mig!! Jag ska komma in på förmiddagen någon gång. Säger det till Jonny och vi bestämmer att vi ska åka in efter 11.

Kommer in till förlossningen 11.30 typ, får göra ctg länge, ca 60 minuter.. Visar att bebis verkar trivas där inne och inga starka värkar har jag. Men jag ha jur inte ont heller så.
Sen så vill dom kolla på min binda, och sen luktar hon på den, jag mår illa:/ blä!! Hon är inte säker på om det är fostervatten så vi ska göra en gynundersökning, usch tänker jag, hatar det!! Gjorde ju så ont sist jag var där. Men men.. När jag står där, redo att ta av mig trosorna så börjar det rinna för fullt, genom allt. Säger det till henne och hon ger mig lite papper, säger åt mig att ta av mig trosorna, så jag gör det och det bara rinner, får mer papper, och mina skor blir helt blöta. Hon lyfter på min kjol och säger att, jo det är vattnet som gått. Det vet jag väl, tänker jag...

Får en ny tid dagen efter kl 10 ifall det inte sätter igång och hon berättar att jag kommer bli igångsatt om det inte kommer igång själv inom 3 dygn från att vattnet gått. Tänker att oj, bebisen kommer vara ute innan veckan är slut! Känndes bra me jag tror inte jag fattade att det verkligen var på riktigt. Liksom, ja den här veckan komemr du bli mamma. Visst, man har vetat det hela tiden, men det blir med ens verklighet.

Åker hem och äter lite mer pasta, Jonny åker tillbaka till jobbet tror jag, minns inte riktigt. Jag bestämmer mig för att det måste städas så jag dammsuger och diskar, gör ju inte ont än så, men sen kommer jag på att jag kanske borde vila iaf, går och lägger mig vid 15 och sover en timma, när jag vaknar har jag ont, kommer värkar var 7 minut typ.

Sitter vid datorn lite sen så frågar jag Jonny om han vill komma hit och äta pizza och det vill han så vi beställer och äter, får värkar under tiden så jag måset sluta äta.. Dom kommer var 4-6 minut, lite olika. Läser sen på pappret vi fick från förlossningen att man ska komma in vid sammandragningar... Funderar på om vi ska åka men bestämmer mig för att vänta. Klockan är då ca 18.30 Jag och Jonny tar en liten promenad sen så går vi in igen och kollar på tv, sen blir det en till liten promenad.. Sen äter vi glass och jag klockar värkar.

Ringer till förlossningen vid 21 tiden och säger att jag har värkar var 4-5 minut hon frågar mig lite saker sen så säger hon att jag ska vänta hemma och komma in när värkarna kommer var 3-4 minut( vilket dom aldrig gjorde) men hon skriver upp att vi dyker upp under kvällen/natten.
Vid 23 tiden så går Jonny iaf och jag försöker vila tror jag, minns inte så noga.. Men sen vid 00.30- 01 typ så ringer jag till honom och säger att vi måste nog åka in, att det bara gör mer å mer ont så han kommer upp och ringer till förlossningen och säger det, jag sminkar mig också innan vi åker in;) Vi tar med bb väskan och åker in. 

Får göra ctg ca 45 minuter och det gör så ont att sitta! Sen så får jag prata med en bm, hon känner på magen och säger att det är nog förvärkar, att latensfasen kan vara jobbig och att det tar nog ett tag innan det kommer igång så det är för tidigt för mig att stanna kvar. Får en sömntablett och värktabletter med mig hem så jag ska kunna sova lite.

Tar tabletterna sen när vi kommer hem vid 2.30.. Lägger mig och försöker sova men det går inte, gör bara mer och mer ont! Varje gång det kommer en värk så börjar jag flaxa med mina ben, går bara inte att ligga stilla!
Springer runt i lägenheten och hänger på saker och gungar med höfterna, tar en dusch, hjälper lite men inte alls mkt, värkarna går inte bort iaf. Försöker lägga mig igen, men det går bara inte att ligga stilla, funderar på om jag ska klara mig enda till 10 då vi ska dit igen, vill inte springa där hela tiden, speciellt inte när dom sa att det var förvärkar!  Känner mig jätte fånig och
känslig vid det här laget. Paniken börjar komma lite smått också. Om det här bara är början, hur ska jag klarar mig sen...

Hämtar en flaska fylld med hett vatten och trycker mot magen men det hjälper inget alls, bestämmer mig för att ta en till dusch, hjälper inget och jag bara hänger på handtaget.. Går ur duschen och går runt i lägenheten, vet inte vad jag ska ta mig till, ringer mamma, jag gåter, lägger på sen går jag runt mer och bara gråter för det gör så ont, ringer gråtandes till förlossningen vid 6 tiden den 5 juli (vecka 38+6), säger vem jag är och hon känner igen mig, fortfarande nattpersonalen, hon frågar om jag sovit men det har jag inte så hon säger att jag ska komma in så ska dom se vad dom kan hitta på.
Ni anar inte vilken lycka jag kände då!
Kanske jag slipper ha så ont ett tag. 
Denna gången ger jag blanak fan i att sminka mig:P

Väcker Jonny på en gång, han hämtar bilen och jag byter om. Får flera värkar på vägen, gör så ont!! Får till och med en värk när vi går från bilen. Ajaj.. Kommer in där med tårar i ögonen och vill bara försvinna.
Går och håller mig i väggen..

Jag får gå in i ett undersökningsrum och lägga mig på sängen med ctg, ligger på sidan i ca 60 minuter, är helt yr i huvudet av utmattning! Får panik och börjar gråta för att det gör så ont, säger åt Jonny att ringa på klockan så dom kommer och tar av mig ctgn för jag kan inte ligga så mer!

Ny personal nu med, UNDERBARA!! BM Liselott Sigby och USKA Sandra Junehed! Kommer aldrig glömma dom!! Specillet inte Liselott! Är så glad att jag fick dessa underabara människor på min förlossning!

Dom tar iaf av mig ctgn och jag går och kissar.. Får sen komma till ett förlossningsrum, YES!! Nu får vi stanna förstår jag! Liselott frågar om jag är hungrig, frukosten serveras snart(kl 8) jag säger att jag borde nog äta. Hon säger att efter jag gjort det ska jag få en morfinspruta så jag kan slappna av och somna lite innan det kommer igång. Ctgn visade att jag hade värkar var 5-6 minut.

Jag får hemsak värkar och känner att jag kan nog inte äta iaf! Står och hänger på väggar och badkar! Säger åt Jonny att ringa på klockan så jag kan få min morfinspruta NU!! Haha, började känna mig smått aggresiv vid det laget.

Får byta om och kl 8.11 får jag min efterlängtade morfinspruta, tänker snart så kommer jag få sova och inte känna nått.. Så fel jag hade!! Trodde att varje värk var den sista innan jag somnade men det blev bara värre och värre.
Men jag tror att den tanken att jag snart skulle somna hjälpte mig väldigt mycket, på det viset stod jag liksom ut med vad jag hela tiden trodde var den sista värken innan jag somnade.

Började sen känna hur det trycker på, tänker att jag måste bajsa!! Haha.
Shit, vill inte bajsa på mig när jag ska krysta sen, hade ju velat ha lavemang ju!!
Springer på toa var 5 minut, så fort jag lagt mig så måste jag upp igen, men det kommer inget fast att det trycker på mer och mer. Men det är skönt att sitta på toan iaf eftersom det är ett hål så man inte sitter på nått..

Det trycker på mer och mer och kroppen börjar skaka lite, tänker att ojdå, kanske är det krystvärkar?? Är ju så borta av trötthet så jag kopplde långsamt:P Ringer på klockan och säger att det trycker på! Hon gör en vaginalundersökning och säger sen att, oj, du är öppen 10 cm och det finns inga kanter, du får krysta om du vill. Det är nu Jonny vaknar till liv, han har hela tiden sovit i fotöjljen, slöis!! Klockan var då 9.40.

Kl 9.46 står det att förlossningen börjar, krystvärkarna då alltså.
Dom sätter först yttre ctg men 10.10 sätter dom skalp. ctg istället.
Kl 10.18 får jag Narcantin, det fungerar som motvikt till morfinet så bebisen inte ska bli slö!
Kl 10.22 står det i journalen: Djupa dec. vid värk. Jennie ligger på sidan och krystar. Förlossningen går fint framåt.
Hade ingen aning om att han hans hjärtljud sjönk krafitigt men eftersom det inte var nån fara så var det skönt att slippa veta det för då hade jag ju orat mig iaf!
Sen ÄNTLIGEN kl 10.29 står det: ctg avslutad. En pojke framfödes med navelsträngen ett var löst om halsen. Skriker omedelbart. =D
Det första jag frågade var vad det blev och nästa om han hade hår=) haha
Moderkakan kommer 19 minuter senare.

FIck sy ett stygn sen med, blödde så mkt, sen fick jag en liten slitning i ena blygdläppen. Men det gjorde inte on så länge, sved lite när man kissade bara.
Jag tog i allt jag kunde under krystvärkarna, har aldrig tagit i så mkt i hela mitt liv innan! Visste inte att jag kunde ta i på det viset!

Kände sån lycka när han äntligen kom ut!! Jag klarade det ju bra=) Jag har fött ett barn, shit!! Helt utan smärtlindring och allt, hade jag aldrig trott! Så glad att min kropp klarade det så bra som den gjorde! Fick upp honom på bröstet och han va så fin. Jonny klippte navelsträngen! Han sa att det kändes som en pinne! Haha..

BM och USKAN berömde mig för att jag klarat det så bra och det hade ju gått så snabbt sa dom! Dom sa att jag var väldigt lugn mellan värkarna, låg bara där och koncentrerade mig på kommande värk! Kändes så bra och jag känner mig så stolt över mig själv och min kropp!

Det var verkligen en upplevelse! När man kände den lilla hala kroppen glida ut och sen hur tomt det kändes i magen, var väldigt medveten om allt det! Kan inte beskriva hur det kändes! Men det var helt fantastiskt och det var verkligen värt ALLT! Jag lovar! Nu ligger en liten Vilgoth brevid mig och sover, söt som bara den! En sån snäll liten bebis är han. Och jag älskar honom något otroligt mkt!

Så det var min förlossningsberättelse, den blev väldigt lång men jag ville få med allt!!